Berit berättar om sig själv
”Som barn trodde jag inte att författare fanns. För allt det underbara som stod i böckerna kunde inte vanliga människor ha hittat på. Nej, jag var övertygad om att det som stod i böckerna antingen alltid hade funnits där eller skapats av något sagoväsen. Men så småningom kunde jag ana sammanhanget mellan människan och boken. Kanske var det den gången när jag lyssnade på en missionär, verksam i Afrika. För han hade skrivit en bok som jag hade läst. Men att jag själv … nej, så långt sträckte sig aldrig tanken. Det var först när mina barn kom till världen som de gav mig lust att omvandla verkligheten till fantasi. De fick mig att se det fantastiska i vardagen. Berättandet är så viktigt. Fråga om din mamma eller pappa, farfar eller mormor vill berätta något. Kanske tycker du att de måste börja med
Det var en gång … För att lyssna, läsa och berätta är en bra början på ett författarskap. Eller vad tror du?”
