Johanna berättar om sig själv
 |
"Min första historia (som jag minns) handlade om hur mjukdjuren på en leksaksaffär fick hjälp att rymma därifrån. Jag var kring sju när jag skrev den, i en liten svart bok. Jag har nog faktiskt alltid tagit för givet att jag skulle få en riktig bok publicerad och utgiven en vacker dag, och jag har alltid skrivit massor. Länge var det ingen som läste det utom lärarna på skolan, men sen när jag blev äldre och började plugga på universitetet gick jag skrivarkurser och skrev kåserier för studenttidningen. Då kände jag att snart är det väl dags för den riktiga boken, men jag fick liksom inte till den. Jag var suverän på att hitta på historier, och börjor, men jag var mycket sämre på att slutföra dem. Faktiskt inte bra alls! Det dröjde flera år innan jag fick till det där. Vid det laget hade jag börjat jobba som lärare och det tar massa tid, och allt annat man måste göra, fixa och ta hand om. Det var helt enkelt så många saker på måste-listan att det var svårt att hinna med skrivande, men jag kunde ändå inte riktigt släppa tanken på att vilja bli författare. Sen fick min sambo jobb i Norge ett år, och jag följde med dit. Det blev mitt stora skrivar-år! Jag var superfokuserad hela tiden och jag skrev som en galning. För första gången lyckades jag komma förbi min början, nådde mitten, och nådde slutet. Det var helt otroligt! Och ännu mer otroligt blev det när jag skickade in till förlag, och ett av dom nappade och sa ja tack. Min bok heter
En liten chock och det kan man säga var vad jag fick. Det kändes så märkligt, en sak jag drömt om hela livet, nu var det sant. Men märkligt och fantastiskt givetvis! Och jag har fortsatt skriva, eller drömma om att skriva de dagar och veckor jag inte alls hinner starta datorn och fortsätta på mitt nästa projekt. Det blir min uppmaning till andra som vill bli publicerade också - fortsätt, fortsätt, fortsätt. En vacker dag seglar du förbi början och når slutet, och då... wow!"
