Katarina berättar om sig själv
”Det svåraste jag vet är att skriva om mitt skrivande. Och på sätt och vis hoppas jag att det alltid kommer att vara så. Skrivandet handlar så mycket om magi, om sådant som inte går att förklara. Man sätter sig ner på en stol och sätter pennan mot papperet eller fingrarna mot tangentbordet – och så skapar man nya saker, formuleringar, berättelser som inte har funnits tidigare. Hur går det egentligen till? Varifrån kommer det? Jag tror inte att jag vill veta svaren på de frågorna.
Sedan tonåren har jag skrivit mycket, under många år mest dikter. I början hade jag väldigt klart för mig vad varje dikt skulle handla om. Så småningom blev det på ett annat sätt. Som att resa och se vart orden bar. Eller som att göra musik och lyssna efter toner. Jag brydde mig nästan inte om vad orden betydde. Viktigare var hur de lät, hur de smakade, hur de kändes. På senare år har jag framförallt skrivit berättelser, romaner och noveller. Det är också som att resa, men lite längre och med mer bagage.”
