Lotta och Ville berättar om sig själva
LOTTA
Jag gillar bra historier och lustfyllda projekt som kittlar min fantasi och får mig att tänka i lite andra banor än jag brukar. Jag har alltid samlat på ord och gjort ordlistor av olika slag och jag tycker väldigt mycket om böcker. Eftersom jag dessutom gillar formgivning och har hållit på mycket med fotografi så blandas mitt skrivande hela tiden med jobba fram hur boken ska se ut. Både utseende och innehåll är viktigt och det var barnsligt spännande att se om vi skulle få vår historia att hålla ihop ända till sista sidan.
Vi har lite olika ingångar och erfarenheter av det samiska samhället, Ville och jag. Men vi delar nog en vilja att beskriva en mer nyanserad bild av samer, utifrån lite andra synvinklar och på andra platser än vad man annars är van vid i böckernas värld. Stockholm och Djurgården där jag själv har vuxit upp fick bli tummelplatserna för våra små identitetsglada hjältar från norr.
Jag har genom hela livet fått så många positiva upplevelser, möten och jobb genom mitt samiska ursprung och det ville jag belysa i
Köttjuven. Att dessutom ta chansen att plantera lite av det nordsamiska språket som en självklar del i äventyret och att låta en samisk transvestit ställa frågor om jämställdhet gjorde bokskrivandet riktigt roligt och spännande.
VILLE
Jag har författar- drömmar. Jag tycker det är mysigt med böcker. Jag gillar att läsa spännande historier. Jag tycker att ord är roliga. Och jag tycker om att försöka uttrycka mig tydligt, så att folk förstår vad jag säger eller skriver. Därför la jag ner tid på att skriva den där boken,
Köttjuven. Förut har jag också försökt skriva, men det har aldrig blivit så bra. Det kändes bättre när jag fick någon att diskutera texten med. Jag tror att jag var lyckligt lottad som började samarbeta med just Lotta, för hon är lite annorlunda än jag. Och då kompletterar vi varandra. Det kan vara svårt att sätta ord på skillnaden, men jag tycker hursomhelst att jag har fått hjälp med att skapa en ganska enkel och klar historia.
Jag tycker om röda trådar. Det händer massa saker i samhället runt omkring oss, och vi behöver bra fantasi om vi ska kunna förstå allt. I
Köttjuven tycker jag vi lyckades få ihop en historia som har en röd tråd. Det är jag stolt över. Jag kan vara väldigt hård mot mig själv och mot människor jag jobbar med, men det är roligt efteråt när man har drivit en sak i mål och ser produkten. Nu står
Köttjuven i bokhyllan och jag och Lotta har börjat prata om att skriva en andra bok om Enok och Mimi och de andra. Den är bara på planeringsstadiet än så länge, eller snarare drömstadiet. Fast drömstadiet är inte så dåligt förresten. Allt börjar ju med drömmar.
