DET SOM HÄNDE DEN DÄR KYLIGA NOVEMBERKVÄLLEN ...
av Vilma S

Sanna:
"Shit!" skrek jag och snabbade på mina steg. Klockan var halv sex och jag borde redan varit hemma. Tanken på hur arg pappa skulle bli gnagde i mina tankar och en tår rann ner för min kind. Den kyliga vinterluften slog mot mina kinder och jag drog den randiga halsduken hårdare om ansiktet.

Philip:
Jag hade nyss fått en moped. Den var grön med svarta mönster. Jag skulle ut och provköra för första gången då det hände. En flicka som enligt utseendet - eller ja det man kunde se av det då ansiktet var täckt av en randig halsduk - var några få år yngre än mig gick på den grusiga vägen framför mig. Jag bromsade men när mopeden slirade förstod jag vad som skulle hända.

Sanna:
En moped kom mot mig i full fart. Jag skrek och försökte kasta mig ur vägen men det var för sent. Mopeden slängdes över mig och en pojke kastades ner i det frostiga gräset bredvid mig. Jag vände huvudet mot honom och sen vart allt svart.

Philip:
Det var hemskt. Kyrkan var fullproppad och de flesta tittade ner i golvet. En långsam tår rann ner för min kind och min pappa hostade till bredvid mig. Han hade varit gräsligt arg den kvällen när jag kom hem utan att ha frågat om jag fick prova mopeden. Han hade tagit den ifrån mig och sålt den till någon i Skåne.

Den vita kistan bars in och placerades på ett bord längst fram i kyrkan. Prästen gick fram på scenen och började sitt tal.
"Vi alla älskade Sanna Berg, men hon omkom förra veckan i en hemsk mopedolycka."
Jag tittade ner i golvet och kände ännu en tår rinna.