BORTGLÖMD
av Nadja Ö

Alla jag känner, känner inte mig. Det kanske låter lite
konstigt men så är det.
Men det gör inte något. Jag har alltid haft det så, för
de flesta jag känner har glömt bort mig. Det kanske
inte är lätt hela tiden, men jag är van.
Jag är en vanlig skoltjej som är mobbad i skolan.
Det var som när min mamma glömde min födelsedag.
Alla har det inte som jag, men de har det kanske inte
bättre heller.
Jag måste bara lära mig att acceptera det.
Men någon måste hjälpa mig.

Det blir nog inte mamma – hon kommer inte ens ihåg min
födelsedag.
Det kommer nog inte att hända något när jag har en
sådan mamma.
Jag klarar inte det här länge till.
Snart kommer det inte hända något mer.
Jag menar - snart blir det självmord.
Men mamma ska inte veta. Det är hon som ska hitta mig.
Inne på mitt rum. I hennes hus. Jag hoppas att hon får
lida, men jag tror inte att hon kommer att släppa tårar
på tio år.

Hon kommer inte att bry sig. Nu har jag bestämt mig.
Det blir självmord i morgon kväll.